Saufia et Erique

När vi såg de fina väderprognoserna inför helgen bestämde jag och Tove oss genast för att ta en tur till stranden i Maguelone. Cyklar eller ej, vi skulle dit! De andra pallade inte denna tidiga morgon eller den långa vägen så det blev bara vi. Vi gick hemifrån strax innan 10 idag, endast städerskan var vaken. Det blev en minst sagt rask promenad till stationen där vi tog trammen för att sedan hinna med bussen. So far so good. Sen missade vi hållplatsen, och vi missade den grovt. Tidigare brukade chauffören säga till när man var vid strandhållplatsen med icke denna gång. När vi insåg att vi hade nått ändhållplatsen gick vi oroade fram till chauffören och frågade "Pour aller a la plage?" (Vilken är vägen till stranden?). Han såg lite besvärat på oss och sa att vi hade passerat den för länge sen. Attans. Vi steg av bussen, gick över gatan till busshållsplatsen och väntade. Efter 20 min kom en buss. Jag han knappt påörja min fråga om var vi skulle gå av förän han, med ett leende, sa: "Jag har hört om er, jag säger till när ni ska av". Tydligen hade den första killen ringt sin kompis och varnat om två vilsna blondiner. Vi behövde inte ens betala. Schysst!



Mycket riktigt sa han till oss och vår 40 minuter långa promenad kunde börja. Som tur nog hade vi räknat med att där inte skulle finnar cykeluthysning och hade gympaskor med oss. Vi hade även turen att se jättemånga flamingos! Sen kom vi fram till vår älskade strand, den är så fin! Knappt några människor alls, fina stenar, friskt vatten (läs iskallt), och jättelugnt. Vi somnade båda två. Dagen blev helt fantaskisk! Hoppas verkligen vi hinner åka tillbaka fler gången om vädret och energon tilllåter.






På vägen hem steg det på en kille med dunjacka. Det var ju trots allt bara 30 grader... Är fortfarande osäker på om det var en nylonstrumpa eller en tvättpåse han hade på huvet.

/S