Saufia et Erique

Igår var det dags igen. Det skulle vara den första "riktiga" träningen, alltså med tränare och allt. Jag kom dit som vanligt ganska trött, men spelsugen. Fransmänen är väldigt trevliga i det avseendet att de alltid hälsar ordentligt på varandra. Så fort jag kom in i hallen kom det folk och ville skaka hand och sa: - Salut! ca va?. då är det bara att le och svara lika glättigt: - Salut! ca va? Efter tio minuters hälsande började träningen. Klubbens president höll ett litet tal på ca 10 minuter. Jag förstod det mesta under de två första 2 minuterna, men sedan gav jag upp. Tror inte jag missade ngt viktigt. Jag skrattade när de andra skrattade och såg ut som jag lyssnade. Tränaren, Sebastien eller "Seb" kan kanske två fraser på engelska, så min gode vän Louis-Marie översatte det jag inte förstod. Jag fick en ny vän också. Benjamin, eller Benjameng som han uttalar sitt namn med sydfransk dialekt. Han var ungefär lika bra på engelska som Seb, men det är bra för min franska att tvingas prata så mkt som möjligt. Träningen var riktigt bra. Eller vi spelade mest matcher, så Seb skulle veta vilken nivå vi var på. I slutet av träningen fick jag äntligen spela singel. Måste erkänna att dubbel inte är min största styrka. Jag mötte Louis-Marie och gav honom kraftigt med spö. Spelade riktigt bra, så det kändes som jag äntligen fick visa vad jag kunde. Jag fick skjuts av presidenten till trammstationen och därifrån tog jag och Benjamin trammen hem.

Nu ska jag snart äta crêpes, så jag vill inte skriva mer. Sofia ska träna på gym med Hanna

//E